Övning, övning
Min "guide" för dagen blev tyvärr sjuk. Krya på dig!!
Som tur var mötte jag min tömkörnings"lärare" som kom samtidigt till stallet så vi bestämde att öva på linorna istället. Passa på med tanke på att det bara var några dagar sen vi började. Så att det befästs lite bättre.
Jag ledde ner Våfflan till ridhuset och, vi kallar henne TP (tömkörningsproffs), gick efter oss. In genom dörren och Våfflan stannar och väntar in henne. Det var precis som om han visste att det var hon som skulle "köra" med honom idag.
Han var avslappnad med henne på en gång, hon började med att leda runt igen och sedan testa honom på någon "specialarsväng" med lina bak. Det tog han precis som om han inte gjort annat. Sen fick jag sätta på svanskappan och, på mitt nybörjarsätt, försöka att inte trassla in mig i tömmarna när jag skulle spänna fast dem. Måste ha varit en syn för henne*s*.
Jag tog longerlinan och höll i medans hon testade att "slänga" linorna, röra på dem på hans rumpa osv. Han reagerade ibland, troligtvis inte för att han blir rädd utan för att han inte vet vad han ska göra.
Sen fick jag leda honom medan hon höll på med tömmarna där bak. Han reagerade mycket på när de kom på benen med att flytta sig. Han är så känslig! Inte rädd utan bara vet inte vad han skulle göra. Våfflan hade i början för mkt kontakt med mig och ville gärna sitta i knät och följa mig istället för att följa TP där bak. Man såg att han mer och mer "släppte" mig och lyssnade på hennes signaler och tillslut så tömkörde hon själv (jag had dock linan kvar men gick långt ifrån för han släppte mig helt!)
Allt detta skedde i grimma för att, OM det skulle hända något, inte rycka honom i munnen.
Stallägaren berättade att de första dagarna åt inte Våfflan ordentligt och jag tror att han var lite ledsen för flytten. Det blev så också att det var en av mina medryttare som hade de första dagarna och jag vet att Våfflan blir orolig om jag inte dyker upp. Troligtvis trodde han att även jag försvunnit för nu när jag varit där i några dagar börjar han bli sitt vanliga jag och äter med god aptit. Kul att även de i stallet ser skillnad.
Jag tror dock att han saknar sin Calle väldigt mycket. Han är så väluppfostrad just nu och jag fick höra att även Calle var det så det saknar nog varandra mycket. De får pussa på varandra ordentligt på torsdag då det är hoppträning!!
Våfflan har fått en ny hagkompis och kommer att få en till imorgon plus att det kommer en till i maj så han kommer inte att vara "sist" in. Det kan nog göra honom gladare också.
Jag vet inte om hon hittat hit än men jag vill tacka min TP för all proffessionell hjälp jag får!! MINST en kladdkaka är hon värd!!
TACKELITACK!!
Som tur var mötte jag min tömkörnings"lärare" som kom samtidigt till stallet så vi bestämde att öva på linorna istället. Passa på med tanke på att det bara var några dagar sen vi började. Så att det befästs lite bättre.
Jag ledde ner Våfflan till ridhuset och, vi kallar henne TP (tömkörningsproffs), gick efter oss. In genom dörren och Våfflan stannar och väntar in henne. Det var precis som om han visste att det var hon som skulle "köra" med honom idag.
Han var avslappnad med henne på en gång, hon började med att leda runt igen och sedan testa honom på någon "specialarsväng" med lina bak. Det tog han precis som om han inte gjort annat. Sen fick jag sätta på svanskappan och, på mitt nybörjarsätt, försöka att inte trassla in mig i tömmarna när jag skulle spänna fast dem. Måste ha varit en syn för henne*s*.
Jag tog longerlinan och höll i medans hon testade att "slänga" linorna, röra på dem på hans rumpa osv. Han reagerade ibland, troligtvis inte för att han blir rädd utan för att han inte vet vad han ska göra.
Sen fick jag leda honom medan hon höll på med tömmarna där bak. Han reagerade mycket på när de kom på benen med att flytta sig. Han är så känslig! Inte rädd utan bara vet inte vad han skulle göra. Våfflan hade i början för mkt kontakt med mig och ville gärna sitta i knät och följa mig istället för att följa TP där bak. Man såg att han mer och mer "släppte" mig och lyssnade på hennes signaler och tillslut så tömkörde hon själv (jag had dock linan kvar men gick långt ifrån för han släppte mig helt!)
Allt detta skedde i grimma för att, OM det skulle hända något, inte rycka honom i munnen.
Stallägaren berättade att de första dagarna åt inte Våfflan ordentligt och jag tror att han var lite ledsen för flytten. Det blev så också att det var en av mina medryttare som hade de första dagarna och jag vet att Våfflan blir orolig om jag inte dyker upp. Troligtvis trodde han att även jag försvunnit för nu när jag varit där i några dagar börjar han bli sitt vanliga jag och äter med god aptit. Kul att även de i stallet ser skillnad.
Jag tror dock att han saknar sin Calle väldigt mycket. Han är så väluppfostrad just nu och jag fick höra att även Calle var det så det saknar nog varandra mycket. De får pussa på varandra ordentligt på torsdag då det är hoppträning!!
Våfflan har fått en ny hagkompis och kommer att få en till imorgon plus att det kommer en till i maj så han kommer inte att vara "sist" in. Det kan nog göra honom gladare också.
Jag vet inte om hon hittat hit än men jag vill tacka min TP för all proffessionell hjälp jag får!! MINST en kladdkaka är hon värd!!
TACKELITACK!!
Kommentarer
Trackback
