Vaifs

är jag tvungen att rida ibland trots att jag egentligen inte orkar. Allt detta bara för att hästen ska må bra. Jag har ju ett ansvar där likaväl som jag har ett ansvar för lillfisen. Inte struntar jag i honom bara för att migränen slår in. Saker måste flyta på ändå.

Så.... idag blev det iaf en tur i ridhuset med det tredelade bettet. Det är det värsta bettet att rida på då han biter sig fast och har spöken i huvudet efter något som hänt med det. Varför ska man göra det lätt för sig en dag som denna???
Idag var Våfflis snabb och lite trippig. Jag poppade musik ordentligt så det kanske var rytmen han skulle hänga med i...
Vänster varv var kräk och höger ville han förböja sig i, jaha vad gör man då? Drar och sliter???
No no no. Ställde utåt i höger varv på volten, gjorde skänkelvikning för vänster skänkel på långsidorna i höger varv och djeee vad sur han blev!! Det tog! Mest skritt och galopparbete. Det som var så positivt överraskande var att jag satt djupt ner i sadeln. "Satt på båda sidorna", jag vet inte vad som hänt.
Det kände ju givetvis hästen oxå och han försökte med nya saker att komma undan men icke. Inte en enda korsgalopp fick jag. Dock en grej han hittade på var att inte länga galoppen för jobbigt var det tyckte han.

Förr fanns det en anledning till varför hästhandlare kollade hästarna i munnen. Idag tänker de inte på tänderna i aveln, berättade en av mina tandläkare jag haft ute till Våfflan.
Våfflan har nämligen väldigt "låga" tänder i överkäken (försöker att förklara så inte bara hästmänniskor förstår) vilket gör att han har väldigt liten plats för bett i munnen.
Bara för några år sen brydde man sig inte så mycket om vad man stoppade in i truten på hästarna. Man sa att ett tjockt bett var snällt för hästen och ett smalare skarpt. Idag har man blivit mer upplyst och ser vikten av att även passa ut rätt storlek i bettväg.
När jag köpte Våfflan fick jag med ett bett som var 13,5 i storlek. Jag såg att det var för stort men visste inte vilken storlek som var rätt för honom. Jag köpte iaf ett mindre, 12,5, men fick reda på att hästen endast ska ha 11,5. När jag växte upp var 11,5 ett bett för ponnisar!! Vad mycket det hänt där sen dess.

Nåväl, eftersom Våfflan har lite plats är ett tjock bett väldigt skarpt för honom, ju smalare desto bättre vilket jag oxå känner i ridningen.
Tandläkaren sa att jag gärna skulle ha ett bett med skänklar så att trycket blir nedåt och bettet inte ligger och skaver på överkäken. Sen skulle jag oxå alternera med raktbett och bettlöst vilket gjorde att jag utökade min huvudlagsgarderob lite grann.

                                
Ett tredelat bett vilket jag måste tävla på men det som fungerar sämst på hästen.
   
                         
                          
Ett rakt bett vi använder i hoppning men jag rider även dressyr på detta och det fungerar jättebra. Önskar att jag skulle få tävla på det men i framtiden kanske det kommer.


                          
Ponnyhackamore ett så kallat bettlöst. Fungerar jättebra. Dock klarar jag inte av att få ihop honom tillräckligt men det är numer ett busträns.


                         
Jaktkandar. Använder det lite då och då när jag vill koncentrera mig mer på mig och då jag känner att jag blir för hård i handen så tar jag detta istället. Både jag och Våfflan slappnar av mer.


                         
Och till sist mitt kandar som jag började att rida med för ca 1/5 år sen. Fungerar super, han tog denna väldigt bra. Jag var nervös för tandläkaren trodde att det kunde vara svårigheter eftersom Våfflan har lite plats i munnen men han trivs faktiskt bra med det! Nu är det bara att komma vidare i dressyren så slipper vi att tänka på vilket bett vi måste ha vid tävling. I de högre klasserna använder man detta. ;)

Annars är jag väldigt glad över flera positiva överraskningar som hänt mig idag. Tyvärr kan jag inte säga vad än utan jag får hålla er på sträckbänken......

Jag måste se ut som en östermalmskärring (ursäkta uttrycket) med sin Luis Vitton väska när jag rider. Inte för att jag klär mig snyggt och ser snobbig ut utan för att jag vinklar mina handleder som om jag höll i en väska!!! Har även upptäckt att jag har en gummirumpa!! På bilder ser det ut som om jag sitter på bakvalvet men jag sitter verkligen inte där!! Det är min rumpa som liksom försvinner från mina sittben och rör sig uppåt. Ni ryttare kanske förstår hur jag menar.

Det är inte det "ända" jag upptäckt. Jag attackerar stackars Våfflan med mina hjälper, drar i innertygeln då jag ska göra en igångsättning PLUS att jag i vänster varv släpper stödet på ytter.

Sen spänner jag mig så att jag sitter typ en meter ovanför och skumpar. Spänner mig ännu mer i vänster varv så då måste synen vara otrolig ;) En skumpande, gammal, stel Östermalmstant med sin väska....

Jag kan räkna upp mer men då blir jag nog mer deppig. Det är bara att se till att ändra lite i taget och behålla fokus varje gång när jag rider. Idag satt jag och pratade för mig själv (lägg ihop det med beskrivningen ovan*s*). Jag kände att jag hade fokus idag och kunde ordna till lite emellanåt. Fick igenom i vänstergaloppen men då bröt Våfflan av... hans sätt att komma undan, annars är det att försöka sig på en korsgalopp eller ett hopp så att man hamnar ur balans.

Det svåra med att bara ha tre dagar i veckan är att just att behålla fokusen. Det går ju tyvärr ibland några dagar innan man kommer ut igen plus att jag inte vill att han rids på bana hela veckan utan ska ut i skogen oxå.
Man kan säga att detta kan jag lösa (OM inte något händer hemma) på två dagar i veckan och det får jag göra själv eftersom jag inte har råd med instruktör.
Det måste till en lektion snart så att jag kan få hjälp utifrån!!!!

Högergaloppen kändes guld det sista varvet. Skritten börjar bli riktigt bra. Idag fick jag lite mer uppförsbackekänsla eftersom jag inte glömde bort mina ben som jag ofta gör. Hur fasiken gör proffsen??!! Det ser så lätt ut!!

Instruktören verkade iaf guld. Jag hann se slutet på när Siri red och det såg så galant ut!! Jag saknar dig vännen!!
Våfflan och Calle fick sig en liten promenad tillsammans innan ridningen. Calle är Våfflans gamla bästis.
Det var så kul att se när jag kom in i Våfflans box så lyssnade han utåt där Siri stod och pratade.
-MATTANTEN tänkte han nog.

Jag vet inte om det var hälsningen med Calle eller bara att Våfflan har landat, men idag var han helt sitt vanliga jag. Nyfiken, med attityd och pussig....

http://www.agria.se/teamagria/emelie_brolin_blogg.nsf

Sån här fokus vill jag ha!!

Min "guide" för dagen blev tyvärr sjuk. Krya på dig!!
Som tur var mötte jag min tömkörnings"lärare" som kom samtidigt till stallet så vi bestämde att öva på linorna istället. Passa på med tanke på att det bara var några dagar sen vi började. Så att det befästs lite bättre.

Jag ledde ner Våfflan till ridhuset och, vi kallar henne TP (tömkörningsproffs), gick efter oss. In genom dörren och Våfflan stannar och väntar in henne. Det var precis som om han visste att det var hon som skulle "köra" med honom idag.
Han var avslappnad med henne på en gång, hon började med att leda runt igen och sedan testa honom på någon "specialarsväng" med lina bak. Det tog han precis som om han inte gjort annat.  Sen fick jag sätta på svanskappan och, på mitt nybörjarsätt, försöka att inte trassla in mig i tömmarna när jag skulle spänna fast dem. Måste ha varit en syn för henne*s*.
Jag tog longerlinan och höll i medans hon testade att "slänga" linorna, röra på dem på hans rumpa osv. Han reagerade ibland, troligtvis inte för att han blir rädd utan för att han inte vet vad han ska göra.

Sen fick jag leda honom medan hon höll på med tömmarna där bak. Han reagerade mycket på när de kom på benen med att flytta sig. Han är så känslig! Inte rädd utan bara vet inte vad han skulle göra. Våfflan hade i början för mkt kontakt med mig och ville gärna sitta i knät och följa mig istället för att följa TP där bak. Man såg att han mer och mer "släppte" mig och lyssnade på hennes signaler och tillslut så tömkörde hon själv (jag had dock linan kvar men gick långt ifrån för han släppte mig helt!)
Allt detta skedde i grimma för att, OM det skulle hända något, inte rycka honom i munnen.

Stallägaren berättade att de första dagarna åt inte Våfflan ordentligt och jag tror att han var lite ledsen för flytten. Det blev så också att det var en av mina medryttare som hade de första dagarna och jag vet att Våfflan blir orolig om jag inte dyker upp. Troligtvis trodde han att även jag försvunnit för nu när jag varit där i några dagar börjar han bli sitt vanliga jag och äter med god aptit. Kul att även de i stallet ser skillnad.

Jag tror dock att han saknar sin Calle väldigt mycket. Han är så väluppfostrad just nu och jag fick höra att även Calle var det så det saknar nog varandra mycket. De får pussa på varandra ordentligt på torsdag då det är hoppträning!!

Våfflan har fått en ny hagkompis och kommer att få en till imorgon plus att det kommer en till i maj så han kommer inte att vara "sist" in. Det kan nog göra honom gladare också.

Jag vet inte om hon hittat hit än men jag vill tacka min TP för all proffessionell hjälp jag får!! MINST en kladdkaka är hon värd!!
TACKELITACK!!
 

Dagen började helt tvärtemot igår. Inte försov sig någon, utan snarare tvärtom. En guldunge på sitt allra mest strålande humör vaknade.
Påklädningen inget problem, inte heller att stänga av tv:n och gå ut till bilen. En solstråle som dansade in på dagis utan napp och kudde och vinkade glatt hej då till mor sin.

Jag kom till jobbet tidigare än jag börjar. Det är ganska ovanligt för att vara mig. Alltid de akademiska 5 minutrarna...
Jobbet flöt på bra. Åkte till stallet på kvällen.

Jag undrar om Våfflis är lite deppig eller är han bara lugnare än resten i stallet?
Eftersom han fortfarande har tappsko bestämde jag mig för dressyträning i ridhuset. Trodde inte att jag kunde köra alla gångarter men det var inga problem. Tog kandaret idag och vilken häst!
Det blir så mkt lättare med det, jag blir lättare i handen och han biter inte fast.

Gjorde mycket tempoväxlingar, skänkelvikningar i skritt och trav, faktiskt i lite ökad trav. Skänkelvikning för höger går helt suveränt men jag undrar vad det är med min vänsterskänkel. Jag kommer inte åt att "klämma", sitter helt galet i vänstervarv, kommer liksom inte ner i sadeln ordenligt och kan inte "gunga" åt höger.
Jag har problem med mina höfter och svank sen krocken. Jag kan inte ligga rakt på ex.vis ett golv. Det gör så j..la ont och det känns som om allt ska knaka sönder. Hur ska jag lösa detta? Hade en jättebra naprapat i Sthlm men har inte råd eller tid att åka dit så mycket som jag behöver. Någon som vet en naprapat i mina trakter som tar det på högkostnadskortet???

Iaf, körde mycket lösgörande, byte varv, halvhalter so on so on. Ganska mkt galopparbete och höger satt klockrent, ökade minskade bra. I vänstervarv vill han gärna "klättra" på sargen. Jag kan inte flytta bakdelen ut så mkt som jag vill inte heller få in ytterbogen tillräckligt. Han vill inte ställa/böja sig åt vänster och ta stödet på ytter. Ska jag ställa lite utåt? Han tygelhaltar även i vänstervarv emellanåt och går inte fram och lösgjord som i höger. Någon som har lösningen? Det är min "akilleshäl" vänstervarvet. Jag blir lite stressad för jag sitter fast PLUS att det är hästens svåra sida.

Jag är trots allt helnöjd att vi börjar komma på banan igen. En i stallet som jag ridit för tyckte att han såg mkt rundare ut i formen och mkt finare sen i höstas. Kul och trots att vi inte tränat ngt i vinter utan bara hållt konditionen. Hon tyckte att jag skulle rida för instruktören som kommer på onsdagar och det vill jag verkligen men då kommer min lilla plånbok och skriker NEJ.

Jag vill verkligen träna för henne/ngn men det säger stopp. Jag undrar hur andra hästmänniskor har råd egentligen. Det är så mycket dyra och fina grejjer som folk har och jag köper det billigaste och på rea eller inte alls. Inte fel med det men nått kan man väl få lyxa till med någon gång?!!! Jag är sååå i behov av täcken då mina på något vis har blivit uppätna av några djur i hagen?! ;)

Det finns en tävling jag skulle vilja åka till i maj men eftersom jag både måste lösa licens och medlemskap plus staravgift blir det inge. OM inte någon ger mig en trisslott med mycket vinst;).

Nu blev det tyvärr lite klagosång men det är just detta jag vill berätta om, hur jag får ihop det i alla fall.
Jag är iaf VÄLDIGT nöjd med vår ritt idag. När vi kom in såg han inte alls ledsen ut utan helnöjd med sin prestation och en glad matte.

Inte för mig utan för hästen.

Kom till stallet och upptäckte att en av hans skor numer ligger någonstans i lervällingen. Fick iaf tag på hovis som ska komma inom det snaraste. Vilken bra hovslagare jag har!  

Jag hoppade på en av våra tömkörningsexpeter i stallet och frågade om hon kunde hjälpa mig med tömkörningen då jag inte kan något som helst om det. 
Vilken fantastisk människa! Hon var så lugn, mjuk och pedagogisk för hästen. Det gick jättebra, är helnöjd med hur bra han tog det! Det var också skönt att upptäcka att hon är en av de personerna som prickar in Våfflan helt rätt. En känslig häst med en viss attityd.

Hon började med att gå runt med honom och se hur flyttade sig runt. Hon tycker att han gärna går för nära med bogen.
Jag vet han vill gärna sitta i knät så nu blir det till att öva flytta bogarna från marken.
Sen ville hon se hur jag longerade och såg då att de framåtdrivande hjälperna blir bakifrån. Även det måste vi träna på, att jag ska stå mer i mitten av hästen. Efter det blev det selen på, på ett lugnt och harmoniskt sätt. Hon strök honom över kroppen, vande honom vid svanskappan osv.
Sen ut på banan med mig vid grimskaftet. Han slappnade av mer och mer och jag kunde gå ifrån längre och längre. Han jobbade på bra och jag blir så stolt för hon tycker jag gjort ett bra arbete med honom med trygghet, lyhördhet mm. Hon tycker han e FIIIIN.

 
Riktigt skojigt att se. Svansen upp, benen upp, frust, kast, spring.