Vaifs

Jag måste se ut som en östermalmskärring (ursäkta uttrycket) med sin Luis Vitton väska när jag rider. Inte för att jag klär mig snyggt och ser snobbig ut utan för att jag vinklar mina handleder som om jag höll i en väska!!! Har även upptäckt att jag har en gummirumpa!! På bilder ser det ut som om jag sitter på bakvalvet men jag sitter verkligen inte där!! Det är min rumpa som liksom försvinner från mina sittben och rör sig uppåt. Ni ryttare kanske förstår hur jag menar.

Det är inte det "ända" jag upptäckt. Jag attackerar stackars Våfflan med mina hjälper, drar i innertygeln då jag ska göra en igångsättning PLUS att jag i vänster varv släpper stödet på ytter.

Sen spänner jag mig så att jag sitter typ en meter ovanför och skumpar. Spänner mig ännu mer i vänster varv så då måste synen vara otrolig ;) En skumpande, gammal, stel Östermalmstant med sin väska....

Jag kan räkna upp mer men då blir jag nog mer deppig. Det är bara att se till att ändra lite i taget och behålla fokus varje gång när jag rider. Idag satt jag och pratade för mig själv (lägg ihop det med beskrivningen ovan*s*). Jag kände att jag hade fokus idag och kunde ordna till lite emellanåt. Fick igenom i vänstergaloppen men då bröt Våfflan av... hans sätt att komma undan, annars är det att försöka sig på en korsgalopp eller ett hopp så att man hamnar ur balans.

Det svåra med att bara ha tre dagar i veckan är att just att behålla fokusen. Det går ju tyvärr ibland några dagar innan man kommer ut igen plus att jag inte vill att han rids på bana hela veckan utan ska ut i skogen oxå.
Man kan säga att detta kan jag lösa (OM inte något händer hemma) på två dagar i veckan och det får jag göra själv eftersom jag inte har råd med instruktör.
Det måste till en lektion snart så att jag kan få hjälp utifrån!!!!

Högergaloppen kändes guld det sista varvet. Skritten börjar bli riktigt bra. Idag fick jag lite mer uppförsbackekänsla eftersom jag inte glömde bort mina ben som jag ofta gör. Hur fasiken gör proffsen??!! Det ser så lätt ut!!

Instruktören verkade iaf guld. Jag hann se slutet på när Siri red och det såg så galant ut!! Jag saknar dig vännen!!
Våfflan och Calle fick sig en liten promenad tillsammans innan ridningen. Calle är Våfflans gamla bästis.
Det var så kul att se när jag kom in i Våfflans box så lyssnade han utåt där Siri stod och pratade.
-MATTANTEN tänkte han nog.

Jag vet inte om det var hälsningen med Calle eller bara att Våfflan har landat, men idag var han helt sitt vanliga jag. Nyfiken, med attityd och pussig....

http://www.agria.se/teamagria/emelie_brolin_blogg.nsf

Sån här fokus vill jag ha!!